Nästan varje guidad raket består av samma funktionella sektioner, vanligtvis i denna ordning från näsa till svans:
- Seeker: sensorn i näsan som upptäcker målet — en radarantenn (aktiv eller halvaktiv), IR-detektor, SAL-detektor eller kombination. Inte varje raket har en: kommandotstyrda och strålande missiler styrs från utsidan.
- Vägledningsavdelning: beräkningskärnan som beräknar styrkommandon från seeder och/eller datalänksinformation (Vägledningsmetoder).
- Autopilot: översätter önskade kurskorrigeringar till faktiska roderresultat och håller raketen stabil (gyros, accelerometrar).
- Warhead: mestadels spräng fragmentering; penetrera stora mål eller bunkrar.
- Fuze: bestämmer detonationsögonblicket. Förutom att kontakta igniters, Närhet fuzeEn mini-radar eller laser som går av vid tidpunkten för närmast tillvägagångssätt — en direkt tillämpning av CW/dopler-teknik (Kontinuerlig vågradar).
- Propulsion: raketmotor (boost, eventuellt boost-sustain) eller luftandningsmotor för kryssningsmissiler.
- Kontrollsektion: Kontrollplan (svansar, svansfenor) och / eller dragkraft vektorer utför de beräknade korrigeringarna.
EW relevans
Varje avsnitt är en potentiell målpunkt: Sökaren är vilseledande (flares, chaff, DRFM), datalänken till sylt, utlösa eller undertrycka närheten ras, och autopiloten kan "frågas över" med en hård manöver vid rätt tidpunkt (raket har en begränsad energibudget).