All sensorteknik från tidigare kapitel samlas i en processkedja: Brandkontrollsekvens — De steg genom vilka ett vapensystem från "det kan finnas något" kommer till "mål inaktiverat". I sin allmänna form:
- Detektering: Något är upp. En tidig varning eller övervakningsradar ser ett eko över tröskeln.Tröskel, konstant falsk växelkurs och automatisk fångstkontroll) på avstånd. Position: grov.
- Identifiering: Vad är det, och är det vän eller fiende? Resurser: IFF-intervju, ESM (vad radar bär det?), beteende (väg, höjd, hastighet), EO / IR-verifiering, processuell kontroll (flygplan).
- Målförvärv: Vapensystemet tilldelas målet (cueing) och sin egen, mer exakta sensor "fångar" målet i strålen.
- Spårning: en målspårningsradar (eller IR/EO-tracker) följer målet kontinuerligt och korrekt: position, hastighet, förutspådda omlopp — brandkontrolllösningen.
- Engagemang: vapnet utplaceras och (i fallet med guidade vapen) förs till målet — Missilvägledning.
- Dödsbedömning: Är målet faktiskt av? Om inte, engagera igen.
Notera patronen: Varje steg kräver mer precision om mina mål. Det är därför kedjan också är en sensorkedja: lågfrekventa radarer med hög front, högfrekventa trackers med smala bakre buntar (Frekvensband). För EW-specialisten är detta pälsstället: varje steg i kedjan har egna utsläpp — och hans egna varningar och referenspunkter. Den som bryter kedjan på en länk (förhindra upptäckt, fördröj identifiering, break track) bryter hela engagemanget.