Förstår du detta koncept, då förstår du varför GNSS är sylt och hur det försvarar sig. Den mottagna GNSS-signalen är svagare än det termiska ljudet från mottagaren själv — typiskt runt −160 dBW, ca 20–30 dB under bullergolvet. Du hör inte ens signalen; GNSS fungerar fortfarande. Hur?
Genom att föraktmottagaren multiplicerar den inkommande signalen med en lokal kopia av PRN-koden (PRN-koden)Koder och signaleroch integrerar. Den verkliga signalen, som bär exakt den koden, lägger konsekvent till en skarp topp; buller och signaler bort utan dessa kodresurser. Den vinst som genereras kallas Bearbetningsvinst — exakt samma princip som pulskomprimering och pulsintegration vid radarPulskomprimering och pulsintegration).
Två konsekvenser för resten av kapitlet:
- Svagheten: Bearbetningsvinsten är stor, men ändlig. En medlidande signalen behöver bara lyfta mer än den ~43 dB över bullret för att drunkna spridningen. Eftersom GNSS-signalen redan är så svag, lyckas den med otroligt lite kraft.Den grundläggande sårbarheten att GNSS Jamming).
- Kraften: Ju snabbare koden (P/M), desto större bearbetningsvinsten och ju mer syltkraft det tar. Därför är militärkoderna mer robusta — Inte av magi, utan av bandbredd.